Dagen började med...
Dagen började med att vi tog det lugnt på morgonen så vi kom iväg till skola och dagis lite senare vilket jag förvarnat personalen om. Jobbade till halv 12 och sen åkte jag in till stan.
Gick till Vägverket för att förnya körkortet. Sen promenerade jag till Gamla Stan. Köpte ett skydd till min iPhone och en ny handväska vilket jag behövt länge. Var på Body shop och handlade lite och så hittade jag ett halsband på Indiska.
Om jag inte fått samtal från jobbet titt som tätt under min lilla shoppingrunda så hade eftermiddagen varit perfekt. När jag kom tillbaka blev det lite mer jobb och sen tog jag ungarna och åkte o storhandlade. Ingen höjdare precis för det är tjat från början till slut. Nu är jag helt slut och väntar bara på att ungarna ska slockna så att jag får gå och sova.
Behöver vara ensam
Har haft dottern hemma idag också. Försökte sova lite på förmiddagen men det blev bara korta stunder. På eftermiddagen kom min granne in på en fika och jobbarkompisarna skickade sms o ville komma o beklaga sorgen. Jag svarade att jag inte orkar ännu men kanske på söndag. Ska försöka få iväg båda barnen imorgon så att jag får vila ut och kanske städa lite här hemma. Sen ska jag nog till apoteket o köpa något som får mig att sova bättre. Har använt Valeriana Natt tidigare som funkade bra.
Fick i mig makaroner och kycklingburgare idag och maken o sonen åt ute innan de kom hem.
Jalle ringde på eftermiddagen och berättade att han varit och träffat prästen som ska hålla i mammas begravning. Han hade fått prata av sig lite. Det har hört av sig flera som vill vara med på begravningen och han har så svårt att säga nej och samtidigt uppfylla mammas önskan om att det inte ska vara någon "stor samling". Jag har sagt att han får bestämma och jag vet att mamma inte heller skulle ha kunnat säga nej när folk ringer och ber att få vara med.
Har kammat igenom dotterns hår och kunde tack och lov inte hitta något. Imorgon får hon gå till dagis. Behöver vara ensam !
Orkar inte bry mig
Blev ingen lagad mat idag heller :( Påpekade för maken att jag tycker att han kunde göra lite mer och att ´jag inte bara kan komma tillbaka och så är allt som vanligt. Tror att han jämför med sig själv och när hans mamma gick bort för tre månader sen. Jag sa bara att jag orkar inte laga någon mat o han svarar att han kan äta vad som helst. När jag sa att det kunde varit trevligt om han hade lagat något eftersom jag inte ätit något gjorde han bara någon konstig min som jag inte förstod. Jag har visserligen inte berättat så mycket om vad jag gått igenom eftersom jag inte orkat men tycker inte att jag ska behöva det. Har inte träffat mamma så ofta de senaste åren men det betyder ju inte att förlusten av henne blir mindre för det. En sak är säker o det är att vi är väldigt olika och att jag för tillfället inte orkar bry mig.
